Lämmnar
Idag ringde Daniel. Jag har inte sett honom eller pratat med honom på ett tag, så det var trevligt. Man blir alltid så glad när man hör av han, en såndär liten lustig Happy-feeling som sprider sig i hela kroppen. jag saknar honom, det gör nog de flesta av oss. Han var speciell, och jag tror det berode på att han var så pass ny att han inte riktigt lärt sig hur man ska hålla relationen mellan sig och oss på avstånd. han lät oss skrapa på utsidan av hans liv, och vi hade alla koll på saker som vad hans flickvänner hette, vad de jobbade med, när de gjorde slut och jag minns när han köpte en tv.
Han har skrivit brev till oss en gång, och då och då skickar jag ett sms till honom. Bara så att han inte glömmer oss, kanske. Eller så att inte jag ska glömma han.
Han har hälsat på en gång också. Det var härligt att se honom i sitt kortklippta hår, blåochvit randiga tröja och kaffekopp i handen. Det beskrev honom så typiskt, och jag kunde inte hålla mig utan sprang och gav honom en kram. han berättade om sina studier, och allt annat som hände. Allt jag sa var att det finns 46 kromosomer i varje cell, och jag frågade honom om han viste det. jag minns inte vad han svarade. Jag ville också ha massa nya saker att berätta, men kom fram till att det inte fanns så mycket att säga. "jag har slutat skära mig, slutat dricka, och slutat vara så jävla tonårsdeprimerad. Bra va?" Självklart sa jag inte det, utan förblev ganska tyst. Som alltid. Idag kunde jag dock berätta något. Om Göra Moldén, författaren som kanske är min framtida lärare, om betygen räcker. Han frågade om mina betyg var dåliga, och det sa jag att det är de inte. De var skapliga, som gabriella skulle säga. Å andra sidan vet jag att jag aldrig kan vara nöjd om jag vet att det finns folk som är bättre. Sjuk tanke, som borde få mig inlåst. Men om jag inte får mvg, så blir jag missnöjd, så är det bara. det spelar ingen roll om jag ligger på ig eller på vg i ämnet egentligen, får jag inte mvg så känner jag mig misslyckad.
fast det sa jag inte. Jag berättade lite om Angered och skrivpassionen. Han lyssnade och sa att det lät trevligt. Sen småpratade vi lite, sa att det var trevligt att prata och att om han fick riktigt bra betalt så kanske han skulle komma tillbaka. Han frågade om K lugnat ner sig, och jag skrattade och sa att det är faktiskt K vi pratar om, vad trode han egentligen? Han skrattade också, och sen sa vi åter igen att det varit trevligt att prata, och han bad mig att hälsa alla, och det sa jag att jag skulle.
Ska äta pizza med Gina om en stund. Ska bli trevligt, har inte pratat ordentligt med henne på ett bra tag.
Undra hur många gånger jag sagt trevligt idag?
Han har skrivit brev till oss en gång, och då och då skickar jag ett sms till honom. Bara så att han inte glömmer oss, kanske. Eller så att inte jag ska glömma han.
Han har hälsat på en gång också. Det var härligt att se honom i sitt kortklippta hår, blåochvit randiga tröja och kaffekopp i handen. Det beskrev honom så typiskt, och jag kunde inte hålla mig utan sprang och gav honom en kram. han berättade om sina studier, och allt annat som hände. Allt jag sa var att det finns 46 kromosomer i varje cell, och jag frågade honom om han viste det. jag minns inte vad han svarade. Jag ville också ha massa nya saker att berätta, men kom fram till att det inte fanns så mycket att säga. "jag har slutat skära mig, slutat dricka, och slutat vara så jävla tonårsdeprimerad. Bra va?" Självklart sa jag inte det, utan förblev ganska tyst. Som alltid. Idag kunde jag dock berätta något. Om Göra Moldén, författaren som kanske är min framtida lärare, om betygen räcker. Han frågade om mina betyg var dåliga, och det sa jag att det är de inte. De var skapliga, som gabriella skulle säga. Å andra sidan vet jag att jag aldrig kan vara nöjd om jag vet att det finns folk som är bättre. Sjuk tanke, som borde få mig inlåst. Men om jag inte får mvg, så blir jag missnöjd, så är det bara. det spelar ingen roll om jag ligger på ig eller på vg i ämnet egentligen, får jag inte mvg så känner jag mig misslyckad.
fast det sa jag inte. Jag berättade lite om Angered och skrivpassionen. Han lyssnade och sa att det lät trevligt. Sen småpratade vi lite, sa att det var trevligt att prata och att om han fick riktigt bra betalt så kanske han skulle komma tillbaka. Han frågade om K lugnat ner sig, och jag skrattade och sa att det är faktiskt K vi pratar om, vad trode han egentligen? Han skrattade också, och sen sa vi åter igen att det varit trevligt att prata, och han bad mig att hälsa alla, och det sa jag att jag skulle.
Ska äta pizza med Gina om en stund. Ska bli trevligt, har inte pratat ordentligt med henne på ett bra tag.
Undra hur många gånger jag sagt trevligt idag?
Kommentarer
Trackback