Dagens i-landproblem:
Jag trode jag såg dig idag.
Jag trode det var du, kanske bara i en sekund eller två, men jag fick för mig att det var du, och jag kunde inte andas. det känns dumt, och just därför tänker jag inte skriva ditt namn här. Inte för att jag tror att du skulle läsa det, men om du av någon anledning skulle göra det, så vill jag inte att du skall veta att jag slutade andas för din skull.
jag har träffat många människor idag, som jag inte träffat på länge. det var som någon jävla föreningsdag. Alla var över allt. Tillochmed gammla Hawilaelever träffade jag, fast dem som jag aldrig hej till, jag är rädd för dem. Vill inte att de ska se mig i vanliga kläder i vanliga livet. Jag träffade Nina, som tydligen hade börjat röka. Dålig ovana, men dagens ungdomar är som de är. Hon sa att hon skulle ringa mig någon dag... får se hur det blir med den saken. Lovisa var också inne i stan. det känns som om det var jättelänge sen jag såg henne, fast det är nog bara 1½ vecka... (och henne har jag träffat nästan varenda deg sedan jag började förskolan, så det är inte så jätteovanligt, men det är nog första gången jag ser henne i stan...) jag hejade på Fredrik, och så var Niklas på bussen. Jag såg Odd som satt och fika på vallgatan, men han såg så upptagen ut att jag inte vinkade. Fast Odd kanske inte ska räknas som "folk jag inte träffar så ofta" , jag träffar han nästan mer än jag träffar mina gammla vänner. Weird... (Jag tänker inte ens nämna att jag träffade Sanna och åkte buss tillsammans... det hade vart mer intresant och ovanligt om jag sagt att jag inte träffade henne...)
Varför jag skriver allt det begriper jag inte. Du känner ändå ingen av dem, och de känner inte dig.
Fullt av folk, men var var du? Jag låter som någon jävla liten fjortistjej som följer efterfolk, men jag orkar inte bry mig faktiskt. Det kan vara vem som helst i hela världen, det behöver inte vara du, eller hur? fast visst känner du dig lite träffad, det måste du medge? Du kanske tillochmed vill att det ska vara du?
Jag borde sluta skriva nu... allt känns så jävla... tärande bara. Varför skulle det ha varit du? Såvitt jag vet så behöver du inte ens vara i Göteborg, eller hur? Nu när jag tänker efter... varför skulle du vara i Göteborg? Finns det någon vettig anledning till att du skulle vistas här? jag har ju för fan inte ens sett dig på veckor och månader!
Jag ska sluta tänka på dig nu, för jag förstår att du aldrig tänker på mig. Men om du läser detta, och har vägarna förbi Sverige, Göteborg eller Öckerö, så är du välkommen att ringa, bara så att du vet.