Dagens I-landsproblem

Igår eftermiddag åkte jag ner till hjälvik. Den - på sooamr - överdrivet besökta badplatsen. Varenda sommargäst går dit (eller ja, tragiskt nog åker de bil dit...) och även några av öckerö komuns "invånare". varför någon som bor här ute åker dit kan jag inte förstå, vi bor på en ö, man kan bada i prinsip var som hellst, men ändå envisas folk med att gå just till hjälvik...
I alla fall... Igår var det helt folktomt och mörkt. Klockan kanske var runt 5, men det var bäcksvart och så tyst att det ända man hörde var vinden och vågorna. Det var så underbart. Jah har aldrig kännt så förut. Det där lugnet som la sig över en som ett täcke. Just då älskade jag livet, och livsguden hade tagigt emot mig. det är inte dags för mig att dö än, det förstod jag, och kanske var det de som gjorde mig lugn. vetskapen om att jag får stanna, i alla fall en lite stund till.
Jag åkte hem till Thea sen, men jag orkade inte vara social just då. Jag ville bara ligga och stirra på en fläck i taket. Jag åkte hem, och bara fanns till...