Dagens I-landsproblem

Idag kommer Alice. Det känns som tusen år sen jag träffade henne senaste, och det kanske det också är. Kommer hon inte snart? Var är hon? Jag saknar dig, Alice von Klant. Barndomskompis och favorit Tjotte. Skynda dig!

han är här. Han som lyser upp stämningen och får alla att skratta. Han som man längtar efter och nästan aldrig träffar. Han, som jag hela mitt liv sett upp till. Bruno är här, och hans närvaro gör oss alla lite gladare, lite mer pratsamma, lite lättare.
jag har många gånger önskat att jag var som han. Du vet, en sådan människa som aldrig hamnar i pinsamma och jobbiga situationer, för han lyckas alltid skämta bort allting. En sån som alltid har svar på tal och som alltid är så förbannat social.
han är en sån som sett hela världen, som har bott överallt. En sån som pratar massa olika och konstiga språk, och som även fast han härstammar från sverige, sitter och mummlar på franska eller tyska när han är trött eller full. Kanske blir det lätt så, om man bott mer än halva sitt liv utomlands. Trotts det är han lite smått rasistisk. Inte så mycket så att man blir arg av att lyssna på honom, eller att det är något som han sitter och pratar om i vanliga sammanhang, kanske är det bara så han är uppfostrad...
Bortsett från det, så är han min idol. jag vill också vara supersocial i alla sammanhang, och alltid veta vad jag ska säga. Jag vill också vara den som alltid har ett skämt. Jag vill se hela världen, och jag vill lära mig massa språk. jag vill också ha ett hus i franskrike tillsammans med mina 3 katter, min doberman-hund och min polska fru. Jag vill ha något stort och viktigt jobb och jag vill åka på affärsresor till los angeles hela tiden.
Quiero, quiero, quiero 

Jag avundas folk som kan älska med ord. De som kan behärska den svåra konsten att skriva. Visst, alla kan skriva, och många kan skriva bra, men det är bara ett fåtal som verkligen FÖRSTÅR orden. Som vet precis vad det är de håller på med, som kan ta helt oförstårliga ord och skapa en fullt förstålig mening. Ja, jag avundas deras kunskap och tålamod. Jag vill också bli som er.

Godmorrgon världen.
IRRITERAD. Du är tärande och du tror att du är något. DU ÄR LIKA LITEN SOM RESTEN AV OSS. Jag är tärd, för du tror att du är bättre än oss andra, att du är speciell bara för du är så JÄVLA ALLTERNATIV. Du är presic lika oviktig som jag är, du är precis lika onyttig och meningslös. Sluta försöka låssas att du gör något vettigt, för det är bara töntigt. TÖNT! Sluta drömma, du kommer aldrig bli något ändå. inte som du lever nu. Det funkar inte att bara sitta och säga att du "vill bli något stort och komma bort från den här jävla hålan" för du gör inget åt det. Du tror att allt kommer bli bättre någon annanstanns, men det kommer bara bli precis samma sak. Du kommer fortfarande gå omkring och tro att du är störst bäst och vackrast och du kommer fortfarande se ner på alla andra, och allt du kommer göra under resten av ditt liv är att sitta och klaga på alla andra och allt annat tills du inser att ditt misslyckande inte är någon annan än ditt eget fel. Det är då du dör, med vetskapen att hela ditt liv var till ingen nytta. Jag tycker synd om dig.