Surrealistisk
Om du söker värmen från en annan hand, sträck ut din och du finner min.
Fem miljoner misstag
Du är död. Du finns inte längre, och aldrig igen kommer någon säga: "i helgen var jag och **** med om VÄRSTA coola grejen! Fan vad häftigt det var!" eller "Ska vi hitta på nått idag, bara du och jag?". Det är ingen som kommer tänka på dig speciellt ofta och du kommer inte finnas där för att göra dumma saker, eller säga till folk att ta det lugnt. VÄRLDEN KOMMER FORTSÄTTA SNURRA UTAN DINA TANKAR OCH ÅSIKTER.
PANG BOOM KRASCH
Folk går på din begravning i svarta kläder. kanske någon gråter, men de andra vill inte förstöra sitt smink eller sin vackra fasad. Kanske någon säger några vackra ord om dig, men sen går de alla hem och glömmer bort dig för ett tag. Du är det där hemska som ingen vill tänka på, alla vill glömma dig för det är för hemskt för att tänkas på.
PANG BOOM KRASCH
Du han aldrig göra livets fem miljoner misstag. Du han aldrig gifta dig och skilja dig och gifta dig för att sen skilja dig igen. Du fick aldrig hålla ditt eget barn i dina händer och du fick aldrig sitta och berätta sagor om när du var ung för dina barnbarn. Du fick aldrig upptäcka riktig kärlek, eller fick du? Hur ska du kunna veta det, när du inte ens levde tillräckligt länge för att veta vad kärlek är? Du fick aldrig resa runt hela världen och se allt, du fick aldrig någon chans att bli rik och känd. Du fick aldrig leva ut dina drömmar, för allt man planerar ska hända imorron.
PANG BOOM KRASCH
Du fick aldrig tid att lära dig av dina misstag, för du hade inte ens tid att göra dem.
Nina, de betyder ingenting
Jag förolämpar dig med de fullaste ord jag kan, ja, jag använder hela mitt vokabulär och kastar orden mot dig med all min kraft.
INTE NU LENNART, JAG ÄR ARG. och jag vet inte varför. varför jag sitter och skriker på dig, varför jag skyller allt som hänt under dagen på dig, varför jag är så jävla elak och bitchig. Fortsätter kasta, och du försöker gå därifrån. Jag tänker inte låta dig gå, jävla fitta, vad ska jag göra då? Stanna för fan, vi har inte pratat klart!
Allt är ditt fel, äckel äckel. Skabb skabb.
En helt naturlig grej
Men visst är det härligt? Att känna kylan som slingrar sig runt dig, dimman och vinden som gör dig fuktig, och sen känslan när du vaknar till, när du äntligen orkar lyfta på ögonlocken. När man bara springer, glömmer allt och inte tänker på något. Jag vill ut och känna så imorron. Jävla ö, jävla enventna vinter.
Våldsamt
Så i alla fall.. där satt jag och tittade på film och åt nudlar, skrev ett sms till Ida, Alice och CK och sa att jag stannade hemma istället för att umgås med dem.
Idag ska jag in till stan med min mor. Känns som hundra år sen sist. Vi gör aldrig någonting nu för tiden, inte bara hon och jag. Och vi träffas nästan aldrig heller. Vi tycks aldrig vara på samma ställe samtidigt...
Jag har kommit fram till att du är "Mannen på mina axlar". Inte at du är en man, men du och jag är som Solomon och gubben på hans axlar. Jag vet inte, men du förstör allting hela tiden, så är det bara. Du sviker, ljuger och är elak. Förolämpar mig och min familj, mina vänner och mitt sätt att leva. Hela tiden, och jag är trött på det.
Paljettklänning.
Det är lite konstigt det här. Vad trixit om du ser, eller om du får för dig något annorlunda, som kanske inte är som det verkar. Är det något allvarligt, eller är det bara skämt? Jag går hem i sånna fall, fast... det är rätt skapligt ändå, eller? 
Jag fattar inte, du behöver inte vara tyken för det?
Idag är en sånhär konstig och obehaglig dag. Jag sitter och myser i ett par blåa mysbyxor och en stor svart stickad tröja, och väntar på att dagen ska börja. Jenny har precis ringt och gjort min dag en aning trevligare, trevlig tjej det där. Märker du hur allt verkar vara perfekt just nu, allt verkar glatt. Varför vet jag inte. Jag känner mig inte speciellt glad, men hela dagen har jag vandrat omkring som på moln. Det är som om jag vet att något hemskt kommer hända, och att det är lika bra att ta vara på tiden så länge det går. Kanske är jag synsk, kanske har jag knarkat sönder hjärnan, vem vet? (eller som Erika skulle säga: "Vem vet vad? Ståååååålmannen!" Hon är speciell den människan...)
Tjejdag
Idag ska jag på skrivarkurs, precis som på alla andra torsdagar... Jag känner mig sjuk, och funderar på att inte gå dit. Jag vill bara vara hemma och sova!
Stackars
Stackars hon som flyter med
som aldrig lärde sig ta satts
hon som ägna all sin tid åt nått hon inte ville bli
för det var bara där det fanns en plats
stackars den som inte bryr sig
stackars hon som aldrig fryser
och alltid får vad hon vill ha
ja, stackars hon som har det bra.
Ännu en ny dag, snön ligger kvar, men det är mest slask nu. Klibb, klibb, klibb. Är inte det de värsta som finns? slask, alltså. Snö är väl okej, ser ju i alla fall fint ut, och när det regnar är det ett tecken på att det ska bli varmare, men slask?!
Långsamt trycks vi ner i den, känner knappt den där avskyvärda känslan när vattnet tränger igenom skor och kläder, för upptagna av oss själva.
Han är död nu, men det känns okej. Man visste ju att det skulle hända, att han skulle göra det igen. Det var väl rätt uppenbart, men man ville inte riktigt tro på det. Nu är han borta i alla fall, och det känns´.. skönt. Vi har rensat bort äckel.