Paljettklänning.
Det är lite konstigt det här. Vad trixit om du ser, eller om du får för dig något annorlunda, som kanske inte är som det verkar. Är det något allvarligt, eller är det bara skämt? Jag går hem i sånna fall, fast... det är rätt skapligt ändå, eller? 
Jag fattar inte, du behöver inte vara tyken för det?
Idag är en sånhär konstig och obehaglig dag. Jag sitter och myser i ett par blåa mysbyxor och en stor svart stickad tröja, och väntar på att dagen ska börja. Jenny har precis ringt och gjort min dag en aning trevligare, trevlig tjej det där. Märker du hur allt verkar vara perfekt just nu, allt verkar glatt. Varför vet jag inte. Jag känner mig inte speciellt glad, men hela dagen har jag vandrat omkring som på moln. Det är som om jag vet att något hemskt kommer hända, och att det är lika bra att ta vara på tiden så länge det går. Kanske är jag synsk, kanske har jag knarkat sönder hjärnan, vem vet? (eller som Erika skulle säga: "Vem vet vad? Ståååååålmannen!" Hon är speciell den människan...)