Dagens I-landsproblem

Imorron är det nyåsafton, och visst fan är nyår den mest överskattade högtiden ever. Eller? Inte kan det bara vara jag som tycker det?
Jag menar, man kämpar sig igenom ett helt satans år med både med och motgångar, hela januari till december och sedan börjar allt bara om igen. och igen, och igen, och igen.
Till råga på allt så ska man ha en stor satans fest som skall bli den häftigaste, största, bästa festen någonsin. Man har så höga förväntningar på nyårsfesten att även om det blir en lyckad fest, så går man ändå därifrån och känner sig missbelåten, för det var ändå inte så bra som man hoppades.
Sen skall folk skjuta raketer hejvilt, och man står där med hjärtat i halsgropen och kollar på sina fulla kompisar som med nöd och näppe klarar sig ifrån att dö när raketerna far iväg. Raketer, som de för överig köpt för löjligt mycket pengar. Varför spendera pengar på något, när man kan kolla på alla andras fyverkerier? På de sättet slipper man även oron om att man ska dö. Benjamin på den ideen!
Sen ska man ju vara så himmla fin på nyår. Varför, för man är ju också så satans full. och det är aldrig, aldrig okej att gå ut kl 12 mitt i natten, mitt i vintern, i ett par strumpbyxor, en klänning som inte täcker någonting och högklackadeskor. Aldrig.



Aldrig.
Nyår är överskattat.

Det har bosatt sig en fjärill i min mage.




Jag vet inte om jag vill att den ska vara där.

Idag har jag och Tobias vart inne i stan. Mellandagsrean är inte the shit...
Fick en knivväska i julklapp, men den saknade handtag, så nu har jag graderat upp mig till en skiiiiitstor väska. Nästan, men bara nästan, pinsamt stor... sen bytte jag en halsduk till en mössa, köpte två tröjor och försökte hindra mig själv från att inte döda alla miljoner människor som också bestämmt sig för att åka in till stan idag. USCH.
Tobias letade kostym, men hittade ingen som föll honom i smaken, så det blev en skjorta och lite krimskrams :P
Träffade Adde (aka vem fan är Anderas?) och Johanna i stan. Planen blev att gå och äta tillsammans, men den sket sig. Så det blev subway för mig och Tobias och sedan bussen hem.

Dagen börjar med att jag åker in en timme för tidigt till stan, men träffar Tobias och hans bästaste bäste vän, så följer efter dem en stund.
Sen åker jag till backaplan, träffar Matthias.
Åker hem till Johanna och kollar på de nya brösten. Matthias har med choklad.
Beger oss hemåt, pratar om back in the days. Det är faktiskt mer än ett år sedan vi blev tillsammans. Det känns konstigt. Det känns som om det var för en månad sen. Det känns som om det var förra veckan vi gjorde slut.
Allting går så snabbt.
Allting är så nytt nu, jag vet inte hur man klarar allt detta nya. Jag är så konservativ av mig, allt ska vara som det alltid vart. Ingenting nytt. Fast å andra sidan, för lite mer än ett år sedan tänkte jag samma sak om dig.
Åker hem, ringer Suss. Går hem till Suss och sedan vidare till Henry´s. Köper godis och hyr "Flyga Drake".
Går hem till Suss igen. Kollar på filme, och klagar över att den inte alls är lika bra som filmen.
Sitter och tjötar i hundra år tills klockan blir två.
Går hem.

Nu är det bara en dag kvar i skolan och på fredag har vi avslutning! Gött gött gött kött :D

Ida, jag älskar dig så otroligt mycket. Det finns inte ord som kan beskriva hur underbar jag tycker att du är.
Du är så jävla vacker och omtänksam och underbar och bäst. Du är min favorit och jag kommer älska dig tills jag inte finns längre.
Jag finns här för dig och gör vad som helst för dig, alltid. Jag kommer aldrig att svika dig och jag kommer finnas vid din sida igenom hela denna grejen, bara så att du vet.
Jag lämnar dig aldrig.

Aldrig.

Jag är så satans rädd att jag ska börja tycka om dig. Att jag ska bli kär i dig och sedan inse att det aldrig kommer funka, för du är fortfarande kär i ditt ex och jag är bara en satans rebound-girl.
Fan.

Ge mig någon som skiter i mig helt
Någon som inte bryr sig det minsta om mina spritproblem
Någon som bara vill vara kär i mig ikväll
Inte imorron
Bara ikväll.

Ge mig någon som inte vet mitt namn
Någon som håller mig hårt i sin fanm
Men någon som släpper mig när morgonen gryr
Inte ikväll
Men imorgon.

Ge mig någon känslokall, men ändå varm
Någon som faller för min naturliga charm
Någon som vill ha mig,
men bara ikväll
inte imorron
Bara ikväll

Igår var jag på Liseberg med Tobias, Sandra, hennes kompis Markus och sen kom Jacob och Victor också :)
Johanna och Adde skulle också med, men de bangade<3
Det var mys, mys, mys och fejksnö och ljus överallt :)
Igår var också dagen jag lovat Tobias att vara snäll mot honom hela dagen, och visst, det var svårt, men jag lyckades rätt bra tror jag ^^

Det är så konstigt det här, jakten efter sammhörighet menar jag.
Hela våra liv går ut på att hitta någon att passa ihop med, någon att spendera sitt liv med.
Vi söker konstant efter bekräftelse, till och med från folk vi inte gillar. Vi ger oss till och med in i förhållanden med personer vi kanske inte är riktigt kära i, bara för att vi vill vara med någon. Vi vill inte vara ensama.
Nej, ensam får man inte vara, och även om man lyckats finna sig i singellivet och trivs bra med sig själv och sitt liv, så har alla ändå drömmen om att hitta någon att dela sitt liv med. Den finns där, hur satans synisk man än är.
Personligen har jag problem med att ge mig in i förhållanden, för jag har så svårt att se en framtid med någon annan än bara mig själv.
 Visst, precis som alla andra sökar jag alltid bekräftelse från andra, men innerst inne så är jag nog ändå en ensamvarg. Jag vill klara mig själv, visa världen att jag kan ta mig tusan klara precis vad som hellst.
Samtidigt så vill jag inget hellre än att någon skall komma på en vit häst och rädda mig från vardagstråket.
Kanske är det det som är problemet, jag har för höga krav på min vardagshjälte, fast vem har inte det? Det har vi väl alla, men så plötsligt träffar man någon som visserligen inte har allt det drömmannen har, men kanske finns det ändå vissa likheter.
Nej, visst borde man ha andra prioriteringar i livet än att skaffa sig någon att dela det med, fast å andra sidan så kanske inte livet blir så fruktansvärt spännande om man måste vara helt ensam.

sen är det jullov. mitt näst sista jullov någonsin. Inte okej egentligen :( det suger att börja bli gammal (fast det har jag ju varit i flera tusen år:))
simma lugnt :)

Ibland när jag tänker på dig så blir jag glad.
Jag blir varm i kroppen och jag tänker på alla gånger vi har gjort roliga och konstiga saker och alla gånger vi spenderat timmar med att bara ligga i din säng. Jag tänker på alla snälla saker du gjort mot mig och på att jag skulle göra precis vad som helst för dig, för du höll mig flytande när jag höll på att drunkna.
Men ibland när jag tänker på dig så blir jag arg
För du kan irritera upp mig så lätt, och jag vet att det beror på att jag fortfarande beskyller dig för en sak som inte är ditt fel utan mitt och jag försöker varje dag att inte skylla på dig.
Alltförofta när jag tänker på dig så blir jag ledsen
För du kan göra mig förtvivlad utan anledning och en enda liten elak kommentar från dig kan krossa hela min värld i tio tusen mijloner bitar.
Och alltförofta önskar jag att jag aldrig träffat dig,
och inte för att jag aldrig mer vill veta av dig, utan för att allt hade kanske varit lite lättare då. Men det som inte dödar härdar, men ibland dör jag när jag är där du är. Och förr dog jag alltid när du inte var här. Det är lite svåt det där.
Jag ska inte spela över, men jag vill bara förklara att anledningen till att jag har så svårt att bara släppa dig är för att du har varit så äckligt nära mig. Jag vill bara säga hej då för jag tvivlar på att jag någonsin kommer att se dig igen, och du vet lika väl som jag att det är sant.
Jag vill inte glömma dig, det är allt.
Inget överspel.
Ingen manipulation.
Bara jag.