Dagens I-landsproblem

Ibland när jag tänker på dig så blir jag glad.
Jag blir varm i kroppen och jag tänker på alla gånger vi har gjort roliga och konstiga saker och alla gånger vi spenderat timmar med att bara ligga i din säng. Jag tänker på alla snälla saker du gjort mot mig och på att jag skulle göra precis vad som helst för dig, för du höll mig flytande när jag höll på att drunkna.
Men ibland när jag tänker på dig så blir jag arg
För du kan irritera upp mig så lätt, och jag vet att det beror på att jag fortfarande beskyller dig för en sak som inte är ditt fel utan mitt och jag försöker varje dag att inte skylla på dig.
Alltförofta när jag tänker på dig så blir jag ledsen
För du kan göra mig förtvivlad utan anledning och en enda liten elak kommentar från dig kan krossa hela min värld i tio tusen mijloner bitar.
Och alltförofta önskar jag att jag aldrig träffat dig,
och inte för att jag aldrig mer vill veta av dig, utan för att allt hade kanske varit lite lättare då. Men det som inte dödar härdar, men ibland dör jag när jag är där du är. Och förr dog jag alltid när du inte var här. Det är lite svåt det där.
Jag ska inte spela över, men jag vill bara förklara att anledningen till att jag har så svårt att bara släppa dig är för att du har varit så äckligt nära mig. Jag vill bara säga hej då för jag tvivlar på att jag någonsin kommer att se dig igen, och du vet lika väl som jag att det är sant.
Jag vill inte glömma dig, det är allt.
Inget överspel.
Ingen manipulation.
Bara jag.