Dagens I-landsproblem

jag vet att du gjort mycket för mig, det vet jag, och du ska bara veta hur mycket jag uppskattar det, men jag vill bara säga det här nu för jag vill få det ur mig.
När jag mådde som värst ringde du inte mig en enda gång. Jag försökte ringa dig, men du sa att du hade massa saker att göra och jag dog lite mer varje gång för det gjorde så jävla ont, för det var bara dig jag ville vara med. Efteråt sa du att du trode att jag ville vara ensam, men hur kunde du veta det när du aldrig frågade?
Idag höll jag på att dö igen, och du va inte på rätt humör. det gör ingenting, eller jo det gör det, men alla får vara som de vill. jag ville bara säga att jag alltid har orkat med dig. jag har suttit och lyssnat på dig när jag själv bara velat explodera av ångest, men jag har varit tyst för jag anser att dina problem är vikigare. jag har gått hem till dig när jag varit sjuk och minns du gången jag gick till dig i snöstorm och hämtade dig och drog med dig till markus och sen satt utanför honom i vad som kändes som en timma och frös och väntade på dig? ja, jag har alltid lyssnat på dig och alltid brytt mig om dig, även fast jag inte haft tid eller ork eller lust.
jag tror jag dog idag, jag hade verkligen behövt dig där. Det spelar ingen roll nu, men jag säger det ändå.