Dagens I-landsproblem

Det har börjat igen. Håll för öronen, andas tyst, tyst, ingen får höra, blunda och tänk att du är någon annanstanns. Om du tror det, så kanske du är det.
Jag borde vara van, men jag är lika rädd som när jag var tre. Lika liten, lika oförstående.
Jag vill ju bara att du ska älska mig.
De som vet, har sedan länge lämnat mig för bättre sällskap. De som står mig för nära nu, är för trasiga för att kunna hjälpa. Fast egentligen vill jag inte bli hjälpt, jag vill bara att någon säger åt mig vad jag skall göra.
Imorgon kl. 22.00 kommer astrid finne till lindholmen. Ligger hon över natten, så kommer jag sova där. En natt av lugn och ro.
Men egentligen finns det väl kanske någon annan jag vill sova hos, kanske. Men jag känner dig inte så väl, och du är nog inte en sådann som skulle förstå. Faktiskt, så tror jag inte att jag vill att du skall förstå, jag tror inte jag vill att du ska veta. Allt är så beskymmersfritt med dig, det borde nog fortsätta så.
Jag måste komma härifrån,

simma på den