Hemlängtan

En gång var detta allt som betydde något

Hej framtiden...
Här sitter vi, tant Thea och tant Carro - 60 +...
Vi kallas för skutmupparna här av våran hyresvärd. Vi bor kvar i våran lägenhet i Falkenberg och Carro knackar dörr och letar efter backisar, Thea bräcker i gardinstängerna.
Så det har inte blivit något vettigt av oss, tänker du? Johoo!
Vi ägnar dagarna åt att sy segel. Grannarna och kvarlevande familj kallar det för gardiner... -landkrabbor.
Klockan 08.00 är det uppställning i korridoren. Carro väcker besättningen (motvilliga grannar) med kastrullock var morgon, man får ju inte komma försent till uppställning.
Ibland ordnar vi knopplektioner, men saker och ting har gått dåligt den senaste tiden, då kryssalklubben bor i lägenheten en trappa upp. De har TVÅ ballkonger och en pool! Ibland när de är på söndagsgudstjänsten brukar vi smyga in och ha MOB-övning.
Häromdagen höll vi på att bli vräkta då vi lekte hela havet stormar. Men det löste vi tanter med lite sjösjukemat och hyresvärden blev frisk igen!

Vi var 14 och trodde att livet alltid skulle se ut som det gjorde då. Jag vill vara så liten igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback