Dagens I-landsproblem

Missförstå mig inte. Likt alla andra tonåringar vill jag självfallet vara speciell. Jag vill visa alla att jag är precis tvärtemot allt och att allt jag gör är så satans orginellt, men kanske vill jag det inte lika starkt som alla andra.
Jag trivs bra med att bara vara Carolin. Jag behöver inte överbevisa allt och alla hela tiden genom att göra "otippade saker" eller bara göra något för att det är annorlunda. Jag har inget omättat behov att att alltid gå emot strömmen, för om alla går åt samma håll så borde det ju kanske bero på att det är en bra väg att gå eftersom så många väljer den?
Jag behöver inte ha på mig uppseendeväckande kläder eller ljuga om mitt liv för att må bra.

Sen sägs det alltid att man skall ha sin egen stil och att alla ser så tråkigt lika dana ut, men jag trivs bra i mina kläder från Gina och H&M som finns i en miljon upplagor och som alla har. Jag trivs bra i mitt hår, som visserligen är färgat, men som jag lagt ner mycket pengar på för att få en lugn och normal färg på och jag trivs bra med att raka mig och med att jag inte använder 10 kg smink varje dag.
Jag mår bra av att vara sammhällsanpassad och hjärntvättad, jag mår bra av att smälta in och det är inget fel med att ibland vägra vara tvärtemot.